Veckan började bra med att gå till gymmet i måndags... fick även pratat med syrran på skype och fick äntligen se min lilla systerdotter som mest sov... SÅÅÅÅ söt och ja, moster Jonna började gråta.. Ville bara hem och vara där just då.. Känner av det lite fortfarande kan jag säga... Men jag är stolt över lilltösen och över min syster som klarade av den tuffa veckan!! Och är så glad och tacksam över att Anders var där och stöttade Helena! Oj vad jag saknar er!

Som sagt bra början på veckan.. Men tisdagen tog en drastisk vändning.. Åkte till tennisen men var rätt säker på att den skulle vara inställd då det regnade dagen innan och jajjemän.. Jag kom dit och banorna var genomblöta så ingen tennis.. När jag skulle köra hem började jag känna mig konstig i magen och lite lätt små yr till och från.. Var inget roligt att köra hem.. Tog det lugnt och drack vatten.. När jag kom hem trodde jag att det kunde bero på att jag behövde äta för ibland kan jag må på det sättet när jag är hungrig.. Det fanns smaskiga revben i kylen som jag värmde upp och åt... Fort och gott! Toppen! Trodde jag... En timma senare låg jag och kramade toaletten och spydde som en kalv (ursäkta språket).. Kände mig oerhört yr och nästan bakis! Eftersom barnen skulle ha sin counseling betydde det mycket bilkörning idag och jag insåg att det skulle jag inte fixa.. Var ju i detta läget inte heller helt säker på om det var revbenen eller magsjuka även om jag misstänkte det förstnämnda... Ringde Paul och han ringde Grandma som tog över barnpassningen och körningen och som även tog hand om mig.. Hon kom med grönt te och risgrynsgröt vilket var helt ok.. Fick ju ganska omgående ont i magen efter gröten och rummet började snurra igen.. som tur är har jag ett fönster precis vid sängen som gav frisk luft.. skönt!! Mådde bättre framåt eftermiddagen/kvällen och var i det läget rätt säker på att det var revbenen...

Resten av veckan har varit lugn i vanlig ordning... Jag skippade dansen och tennisen denna veckan efter mitt tisdagsäventyr och igår var det fotbollsträff med Jordans lag på John's Incredible Pizza.. Ett ställe med en enorm buffé och massa spel man kan spela.. Grymt stort och barnen älskar det!

Idag är barnen i San Francisco (nästan inf) och spelar fotbollsmatch... Jag hade först tänkt följa med, men det lockade inte jättemkt att gå upp kl 5.30 för att vi var tvungna att åka kl 6.00 på min lediga dag..
Ska jobba några timmar imorrn.. Paul ska iväg och spela golf.. Men det är lugnt! Är ledig på måndag oavsett.. Barnen är lediga och det är även Paul.. Varför har jag inte riktigt koll på.. Presidents day kanske..

För övrigt är jag inne i en period när jag känner mig lite trött på barnen.. Missförstå mig rätt! Jag älskar "mina" barn och skulle göra allt för dom men just nu är jag inte så glad på dom.. En missköter sig i skolan och kommer med en massa ursäkter och försöker inte ens göra rätt. Den andra brukar normalt sätt göra bra ifrån sig men kom hem med tre prov denne fått IG på sedan november. Varken jag eller Paul visste om detta.. Gissa om han blev arg?? Jag var själv arg, men mest besviken då vi släppt lite på kontrollen för att ge dom space för att få visa att de kan ta ansvar som dom tjatar om jämt.. Inte direkt nåt dom levde upp till! Visst är det MYCKET lättare att ha hand om äldre barn då de klarar sig själva på ett annat sätt och man behöver inte vara som en hök på dom.. Men du får också tonårsattityden och den egna viljan på ett helt annat sätt.. En diskussion jag hade med JT igår till exempel som inte lyssnar när någon säger nåt till honom, och det gäller ALLT!! Jag menar verkligen allt.. Han blir lite sur för han vet oftast inte när vi ska göra saker och vad vi ska göra.. Men man har berättat för honom, han har bara inte lyssnat.. detta händer x antal gånger per dagen.. Gårdagen gällde en grej som Paul sagt till honom att göra som jag inte visste om..

Jag: So what did your dad tell you to do?
JT: He said do... something..
Jag: JT, you need to pay attention when somebody talks to you and when your dad tells you to do something!
JT: I DID pay attention.
Jag: No you didn't, then you would know what your dad told you to do.
JT: But I did pay attention.
Jag: Then what did your dad tell you to do?
JT: I don't know!!

Denna typen av konversationer är väldigt vanliga.. Var lite smågulligt de första månaderna.. Nu börjar det mest bli frustrerande..