Ja då var den ett faktum... Hittills så har jag varit lyckligt lottad och inte haft speciellt stor hemlängtan. Nästintill ingen alls. Klart jag har saknat min familj och vänner, men har ändå längtat hem liksom.. Trots att jag nu varit här 3½ månad...

Men idag slog den till... Inte för att jag inte trivs, och inte för att barnen varit jobbiga (tvärtom, de har varit änglar hela veckan)..

Fick världens bästa och finaste paket från min syster och Anders idag. När jag såg godiset blev jag först jätteglad och gillade även ballongerna.. sen såg jag ett fotokollage från deras semester som gjorde att leendet försvann lite lätt och kände en längtan efter dom... sen skrattade jag gott åt Hänt Extra tidningen som jag ju faktiskt nu måste läsa igenom.. Tack för att ni hjälper mig hålla mig uppdaterad på den fronten! =) Och sen kom det som ledde till mina tårar, den inramande bilden dom gjort och gråten bara kom flödande.. då och nu längtar jag faktiskt hem.. något så enormt mycket!! att läsa det de skrivit till mig stoppade inte direkt tårarna..

så just nu, just idag för första gången sedan 21 september längtar jag hem ordentligt!! och idag var också första gången jag gråtit sen jag kom hit...

älskar er nåt så enormt mycket och saknar er just nu så det gör ont!! ta nu hand om magen och bebben!!

Puss på er!